Efter en halv evighets traskande har jag satt mig ner på mossklädd mark, nästan högst upp på berget. Jag är andfådd och trött men mina ögon vilar nöjt över landskapet nedanför. Jag har klarat den besvärliga klättringen och också klarat mitt för dagen uppsatta mål. Det är en skön känsla. Nöjd liksom.

Här uppe kan jag sitta och tänka ostört, luften är hög och klar. Jo, det är rätt så kyligt nu faktiskt.

Jag funderar på vad som är viktigt och vad jag borde sortera bort eller åtminstone inte lägga så stor vikt vid.

Grubblerier som nog kommer för de flesta då och då.

Det klassiska som familjen, barn, hälsan och vänner poppar ju naturligtvis  upp, men just den här dagen är det något annat jag nålar fast allra överst.

Min frihet. Att få tänka egna tankar och uttrycka precis det. Att jag får välja vilka människor jag vill leva med. Klä mig och se ut som jag önskar för dagen. Låta mig berikas och ösa nya tankar ur böcker, film, teater och musik . Må ingen ta ifrån mig det.

 

Det jag värderar högst –  att flyga fritt.