Visar inlägg från december 2017

Tillbaka till bloggens startsida

Från fest till kris

 


Årets stora släktsamankomst är över och jag har precis sofflandat och dragit en ullfilt runt mig. Vi har haft det fint på alla vis men nu välkomnar jag vardagen igen. Jag funderar på vad som händer när man är väldigt många fler som bor tillsammans i ett hus dag efter dag. 

Det blir ofantligt mycket disk. Det går mycket mat. Det blir skräpigt och stökigt.  Prylar som annars har sin givna plats får "fötter" och är svåra att finna när man behöver dem. Alla har olika sov/ matvanor. Ett berg av sopor växer fort fram. Förvånat tittar jag på antalet urdruckna vinflaskor och kan inte minnas att vi druckit särskilt mycket...

Till nästa år ska jag styra upp bättre fördelning av ansvar för de olika måltiderna. Vem som gör vad. Jag kommer oxå be var och en hålla efter sin egen röra - vänligen men bestämt! Kanske ber man samtliga hålla egna sängkläder så att jag slipper den gigantiska tvätten?

Det är trevligt med gemenskap men jag tror att disciplin underlättar om man ska bo tillsammans ett tag. Eftersom jag funderar mycket runt krisberedskap kan jag inte låta bli att tänka på hur det skulle se ut om samma gäng människor skulle bo i mitt hus under just krisartade omständigheter.

Små blöjbarn. Några gamlingar som behöver hjälp med hygien och förflyttning. En diabetiker. En svårt sjuk människa i väntan på livsviktig operation...

Vi skulle behöva ransonera mat och kanske medicin, göra matsedel för att optimera näringsintag/ hushålla resurserna, om strömmen skulle vara borta skulle vi behöva turas om att elda för att hålla kylan väck  (julhelgen bjöd -20 grader) , vatten skulle behöva hämtas i älven. Sängplatserna skulle göras om och det skulle inte längre vara tal om att sova i egna rum. När engångstallrikar, muggar och bestick tagit slut skulle disken bli ett problem...Ja listan kan göras väldigt lång.

Trots att vi har det väl förberett för en oväntad situation skulle det bli bökigt och då törs jag inte tänka på hur det blir för dem som inte haft en tanke på att tillvaron kan vändas upp och ner.

Se om ditt hus! Krisberedskap är smart.

Ha varandra





En granne, en syster eller farfar, ett barn eller livskamrat. Dom finns där i ditt liv, ibland som hastiga möten vid postlådan eller i affären, i telefonen med ett sms eller runt köksbordet en vinterkväll.

Dom människor som finns - utgör ett kitt som håller ihop din historia. Somliga försvinner ifrån dig, nya kommer till.

Jag hade en granne när jag var barn som jag ibland gick in till efter skolan för att spela fia. Han var fåordig och lite besynnerlig tyckte jag. Ändå höll jag av honom. När jag var åtta år flyttade han och gav mig en vit ren i keramik. Jag neg och tackade men tyckte inte att presenten var något särskilt, den var riktigt ful. Åren gick och renen stod framme i mitt rum, när jag blev vuxen åkte den fram och tillbaka mellan mina boenden. Den fick till och med följa med till Stockholm då jag jobbade där. I dag står renen i mitt vardagsrum och jag får berätta historien om grannen för mina barn. Den får mig att ständigt bli påmind om att ha hjärtat öppet för nya möten. Människorna som passerar genom ditt liv kan ha större betydelse än du först tror.

Snart kommer en högtid då många passar på att träffa de närmaste. Jag är privilegierad att få ha min familj omkring mig även det här året, men det är inget som jag kan ta för givet. Vi alla lever dag för dag och vem som helst av oss kan få ett besked där precis allt vänds upp och ner.

Jag kommer att möta den kalla och mörka vintertiden i ljus och värme med människorna omkring mig, kanske kan man säga att jag försöker ta vara på allt gott.

Må inget tas ifrån mig.

All min värme till er - GOD JUL!

 

I dag lyssnar jag på:   

Utan dina andetag – Kent

Jag vet att du sover
känner värmen från din hud
bara lukten gör mej svag
men jag vågar inte väcka dej nu

Jag skulle ge dej
allting du pekar på
men bara när du inte hör
vågar jag säga så

Jag kan inte ens gå
utan din luft i mina lungor
jag kan inte ens stå
när du inte ser på
och genomskinlig grå
blir jag
utan dina andetag

Min klocka har stannat
under dina ögonlock
fladdrar drömmarna förbi
inuti är du fjäderlätt och vit

Och utan ett ljud
mitt hjärta i din hand
har jag tappat bort mitt språk
det fastnar i ditt hår

Jag kan inte ens gå
utan din luft i mina lungor
jag kan inte ens stå
när du inte ser på
och färglös som en tår
blir jag
utan dina andetag

Jag kan inte ens gå
utan din luft i mina lungor
jag kan inte ens stå
om du inte ser på
och genomskinlig grå
vad vore jag
utan dina andetag

Vad vore jag
utan dina andetag

Accusator



I morse var några väldigt upprörda över att snöröjning inte utförts på arbetsplatsens parkeringen före klockan sju. Där låg en dryg decimeter snö och det var tydligen tillräckligt för att skapa dålig stämning och irritation.

 

Om det är så lite som behövs vill jag inte tänka tanken på hur reaktionerna skulle bli vid ett långt strömavbrott med svårigheter att handla mat och andra förnödenheter till följd. Vi är så vana vid att allting ska vara exakt som det brukar, dag efter dag. Inga avvikelser får förekomma då det rubbar livsmönstret för oss. Vi räknar iskallt med att ”någon” ser till att allt fungerar.


När vi klagar och piper över småsaker och gör oss hjälplösa finner vi knappast några lösningar eller hittar nya sätt att hantera motgångar. 15 centimeter nysnö är till exempel ingen stor sak att sprida ilska över. Det är vinter, det är kallt och snön singlar ner över oss.

Man kan utrusta sin bil med bra däck, skaffa snöspade och varma kläder.


Precis på samma sätt kan man tänka och förbereda sig för strömavbrott, det är enkelt att skaffa hem sånt som gör ett elavbrott mer uthärdligt. Det är klokt att förbereda sitt liv så att kriser, stora som små blir lättare att hantera.


Gnäll mindre - bli lösningsorienterad istället!

Ett ögonblick

  


Det var vackert ikväll när jag åkte genom skogen på väg hem. Ljus, stjärnor och vackerpynt smyckade varje hus i byarna och medan bilen susade fram sjöng jag -för full hals Oh holy nigth och Ave Maria.

Tänker på vad musik kan göra i en människa för en människa. Musik är en naturlig och självklar ingrediens i mitt liv så långt jag kan minnas. Musik ger inspiration, kraft, tröst och glädje!!

I går kväll var jag på en konsert och det känns i hela kroppen i dag. Nya tankar föds ur texter och musikslingor har etsat sig fast. Toner som trollar, toner som berör på djupet långt där inne. Jag skulle vilja säga att det är ett sätt att förstå sig själv och komma närmare det som en del kallar själen. En slags andlighet.

Till dig som ska på julkonsert eller barnens luciafiranden så småningom vill jag tipsa om att slopa mobilen och dess kamera och blåaktiga sken. Var med i stunden och förvandla det du ser och upplever till fina minnen att bevara inom dig i stället. Lev här och nu - små ögonblick då och då.