Om

Civil beredskap - Natur - Hobbyodling - Musik

Senaste inlägg

Teknik

Den här bloggen skapades via leverantören bloggo.nu

Börja blogga!
Börja blogga på 2 minuter.
Allt är på svenska.
Börja blogga här!

Visar inlägg i kategorin Blandat

Tillbaka till bloggens startsida

Några dagar av liv

Vi sitter på stranden, tittar ut över havet. Vinden fladdrar vilt i mitt hår. Vi sitter tätt och du håller om mig. För en tid sedan trodde jag inte att det skulle bli en resa till. Men nu finns vi på den här vackra platsen och får känna hur solen värmer upp våra rädda vintertrötta själar. Vi skrattar - tillsammans.

Några dagar av liv. Jag är så tacksam.

Hoppet

Än en gång har jag segrat och hållit i hop genom svartmörkrets tid. Ingen vinter har varit så tuff som i år då sjukdomens otäcka vålnad dansat i vårt hus och smugit sig in i varenda vrå. Den finns fortfarande kvar men har ändrat skepnad, kanske har jag tagit vålnaden i hand och går sida vid sida istället för att låta mig skrämmas.

För tre dagar sedan satte jag lite frön - svartkål och grönkål, i dag tittade små gröna ögon upp ur jorden. För att precis som jag leta ljus och värme. Jag längtar till det blir dags för mer odling, än är det mesta alldeles för tidigt, vi har fortfarande meterdjup snö och minusgrader. Men jag drömmer om den tid som kommer då jag kan vara ute på gården och pyssla med trädgårdsarbete sent på kvällarna i nära nog dagsljus. Det kanske är det allra bästa med platsen där jag bor - vårljuset och midnattssol.

Jag ska ta vara på det.

 

Tillbaka

Under rätt många veckor har jag knappt varit aktiv på sociala medier, inte heller nyhetsuppdaterat mig i någon egentlig mening. Det har varit nödvändigt då jag har behövt lägga min kraft på det som jag tyckt varit allra viktigast under en påfrestande tid med sjukdom i familjen. När jag utvärderar just avsaknaden av information kan jag konstatera att jag mycket snabbt tappat kollen!

Hur är det då för människor som avsiktligt väljer bort det mesta av information som flödar? Möjligen är de ”friare” och kanske gladare för stunden. Men att vara ovetande om samhällets olika skeenden, aktuella diskussioner är nog inte alltid av godo tror jag. Att hitta en balans är nog lika klokt som viktigt.

Nu är det dags för mig att återgå till mer normalläge i livet med jobb, pianospelande och fortsatt prepperi.

Man kan inte vara förberedd på allt men det vore ju dumt att inte ha en plan för sånt som är möjligt att påverka.

Håll fast livet

När vi står inför något som vi är rädda för är det lätt att prioritera saker på ett annat sätt. När vi förstår att livet snart kan bli helt annorlunda eller i värsta fall ta slut.  Det blir inte så viktigt då att vara snabbast på bollen att kommentera politiska utspel eller frossa i nyflödet. Helt oviktigt är också vädrets långtidsprognos och veckans börsutveckling.

Det är nu man i stället tittar sin älskling djupt i ögonen, ger sina barn stora famnen och klappar om en kär arbetskamrat lite extra.

-

Vi är där nu, då vi har allt att vinna eller förlora. Vi vet att tiden tillammans kan ta slut. Vi njuter en god helgmiddag och mannen behöver vila. Jag hör honom säga från soffan:-"Jag har haft så fint liv tillsammans med dig, jag har varit så privilegierad.", innan han somnar. 

Må han fortsätta finnas!

En tanke från mig till alla människor som läser här, ta hand om och vårda dina relationer. Krama människorna du älskar och visa dem att de är viktiga. En dag kan de försvinna från dig. 

Kärleken är!

Ha varandra





En granne, en syster eller farfar, ett barn eller livskamrat. Dom finns där i ditt liv, ibland som hastiga möten vid postlådan eller i affären, i telefonen med ett sms eller runt köksbordet en vinterkväll.

Dom människor som finns - utgör ett kitt som håller ihop din historia. Somliga försvinner ifrån dig, nya kommer till.

Jag hade en granne när jag var barn som jag ibland gick in till efter skolan för att spela fia. Han var fåordig och lite besynnerlig tyckte jag. Ändå höll jag av honom. När jag var åtta år flyttade han och gav mig en vit ren i keramik. Jag neg och tackade men tyckte inte att presenten var något särskilt, den var riktigt ful. Åren gick och renen stod framme i mitt rum, när jag blev vuxen åkte den fram och tillbaka mellan mina boenden. Den fick till och med följa med till Stockholm då jag jobbade där. I dag står renen i mitt vardagsrum och jag får berätta historien om grannen för mina barn. Den får mig att ständigt bli påmind om att ha hjärtat öppet för nya möten. Människorna som passerar genom ditt liv kan ha större betydelse än du först tror.

Snart kommer en högtid då många passar på att träffa de närmaste. Jag är privilegierad att få ha min familj omkring mig även det här året, men det är inget som jag kan ta för givet. Vi alla lever dag för dag och vem som helst av oss kan få ett besked där precis allt vänds upp och ner.

Jag kommer att möta den kalla och mörka vintertiden i ljus och värme med människorna omkring mig, kanske kan man säga att jag försöker ta vara på allt gott.

Må inget tas ifrån mig.

All min värme till er - GOD JUL!

 

I dag lyssnar jag på:   

Utan dina andetag – Kent

Jag vet att du sover
känner värmen från din hud
bara lukten gör mej svag
men jag vågar inte väcka dej nu

Jag skulle ge dej
allting du pekar på
men bara när du inte hör
vågar jag säga så

Jag kan inte ens gå
utan din luft i mina lungor
jag kan inte ens stå
när du inte ser på
och genomskinlig grå
blir jag
utan dina andetag

Min klocka har stannat
under dina ögonlock
fladdrar drömmarna förbi
inuti är du fjäderlätt och vit

Och utan ett ljud
mitt hjärta i din hand
har jag tappat bort mitt språk
det fastnar i ditt hår

Jag kan inte ens gå
utan din luft i mina lungor
jag kan inte ens stå
när du inte ser på
och färglös som en tår
blir jag
utan dina andetag

Jag kan inte ens gå
utan din luft i mina lungor
jag kan inte ens stå
om du inte ser på
och genomskinlig grå
vad vore jag
utan dina andetag

Vad vore jag
utan dina andetag

Ett ögonblick

  


Det var vackert ikväll när jag åkte genom skogen på väg hem. Ljus, stjärnor och vackerpynt smyckade varje hus i byarna och medan bilen susade fram sjöng jag -för full hals Oh holy nigth och Ave Maria.

Tänker på vad musik kan göra i en människa för en människa. Musik är en naturlig och självklar ingrediens i mitt liv så långt jag kan minnas. Musik ger inspiration, kraft, tröst och glädje!!

I går kväll var jag på en konsert och det känns i hela kroppen i dag. Nya tankar föds ur texter och musikslingor har etsat sig fast. Toner som trollar, toner som berör på djupet långt där inne. Jag skulle vilja säga att det är ett sätt att förstå sig själv och komma närmare det som en del kallar själen. En slags andlighet.

Till dig som ska på julkonsert eller barnens luciafiranden så småningom vill jag tipsa om att slopa mobilen och dess kamera och blåaktiga sken. Var med i stunden och förvandla det du ser och upplever till fina minnen att bevara inom dig i stället. Lev här och nu - små ögonblick då och då.

Uppdatering

Två månader har snart gått sedan svartmörkret kom. Tre återstår, men det känns redan lite bättre!

Kanske det är ljusterapilampan, intag av D-vitamin och snöns mjuka täcke som tillsammans lindrar och gör gott. Jag har också tagit rejäl paus från sociala medier och nyhetsinhämtande från världens alla hörn och finner det rätt behagligt att göra min livsbubbla mindre.

Närvaron till människorna i min närhet blir tydligare och liksom innerligare under vintern. Att sitta nära, nära ett litet barn och högläsa långa stunder är något att njuta av. Stillheten och sättet att kommunicera genom en saga eller berättelse är stort. Ibland påminns jag att oftare se folk i ögonen när jag talar, det är lätt att säga något i farten – eller i flykten. Ögonkontakt är respekt och närvaro. Bra att tänka på både i jobbet och privat.

Jag har påbörjat lite adventspyssel hemma, lådorna har burits fram och det känns mysigt att det nu är dags för stjärnor, amaryllisar, ljus och kakbak. Det här med traditioner är aldrig så tydligt som den här tiden. Mormors recept åker fram och de ärvda dukarna stryks. Traditioner fungerar som ett slags kitt för mig. Jag limmar liksom ihop det som annars skaver. Vi har väl alla något sånt – som skaver?

Sent i går kväll gick jag över gården till uthuset för att hämta in krukor jag behövde till hyacinterna. Det var faktiskt vackert att lysa med ficklampan mot snö-tyngda granar i det förbannade svartmörkret. Mäktigt på nåt vis. Knäpptyst, kallt och helt vindstilla. Som att skogen tagit en välgörande livspaus. Jag låter mig famnas lite av den.

Döden tar ingen hänsyn



Med varsamma händer bäddar jag din sista plats mossmjuk

Svartmörkret får aldrig ta mig

För alltid ska jag låta mitt hjärta bländas av ljuset och minnet från dig

- Vackerskatt, mitt barn

LYS FÖR MIG!

Där jag bor är vintern lång.

Den värsta tiden på året ligger framför mig. Svartmörkret tar allt större del av dagen. Mörkertiden väntar på att sluka varenda gnutta rest av vårskrik och sommarskutt. Framåt mars blir det bättre igen det vet jag. Men det hjälper inte att veta det. Man får bita ihop. Härda.

Under vintern behöver jag vara extra snäll mot mig själv för skörheten sveper alltid en ömtålig hinna runt mig. Alla ord blir på något sätt lite vassare. Förberedelserna har börjat. I mitt fall tar jag bort onödigheter som slåss om min energi. Det kan till exempel vara minskad närvaro på sociala medier, lägre nyhetskonsumtion, att skippa hemmarenoveringar och onödiga måsten.

För att må bättre under mörkertiden har jag lärt mig att både mer motion och sömn är bra. Lunchpromenader trots kallväder gör gott. Små kalas med nära vänner och musikfrosseri tillhör också sånt som får mig att visa skrattgroparna lite extra. Nu låter det som en väldigt deppig klagosång, det är inte meningen. Men min älskade norra landsände har en baksida, och det är just svartmörkret.

 

Så - LYS FÖR MIG!

 

Människa till människa


I dag när jag besökte stormarknaden såg jag på håll hur en äldre dam ramlade ihop och föll till golvet och slog sig väldigt illa. Det blödde mycket från ansiktet och hon var märkbart chockad. Blixtsnabbt fanns där människor runt henne som torkade blod, la över henne sin jacka och talade lugnande. Snabbt organiserade sig folk och några stannade kvar för att hjälpa kvinnan i väntan på ambulans, de andra lämnade dem i fred och gick vidare.

Mitt i vardagen finns det så mycket goda och hjälpsamma människor som enkelt finner vad som är lämpligt just i ögonblicket. Det gör mig gott att tro - de allra flesta vill göra gott.

Vi behöver varandra i stort och i smått. Människa till människa.

Pauser

Senaste tiden har jag befunnit mig på en liten ö och kompenserats norrländsk sommarvärmes frånvaro. Det har gjort mig gott att bli solkysst och leva utan intryck från omvärlden. Inte mycket slår att kunna bada utan att frysa, njuta sena middagar i ljum kväll där ett extra glas vin går före tankar om morgondagen...

Tolv timmar efter hemkomsten till kylan kunde jag ses i skogen med svampkorgen på armen. Ytterligheterna fascinerar mig.

Två sätt att leva. Jag älskar dem båda. 

Flyga fritt

 


Efter en halv evighets traskande har jag satt mig ner på mossklädd mark, nästan högst upp på berget. Jag är andfådd och trött men mina ögon vilar nöjt över landskapet nedanför. Jag har klarat den besvärliga klättringen och också klarat mitt för dagen uppsatta mål. Det är en skön känsla. Nöjd liksom.

Här uppe kan jag sitta och tänka ostört, luften är hög och klar. Jo, det är rätt så kyligt nu faktiskt.

Jag funderar på vad som är viktigt och vad jag borde sortera bort eller åtminstone inte lägga så stor vikt vid.

Grubblerier som nog kommer för de flesta då och då.

Det klassiska som familjen, barn, hälsan och vänner poppar ju naturligtvis  upp, men just den här dagen är det något annat jag nålar fast allra överst.

Min frihet. Att få tänka egna tankar och uttrycka precis det. Att jag får välja vilka människor jag vill leva med. Klä mig och se ut som jag önskar för dagen. Låta mig berikas och ösa nya tankar ur böcker, film, teater och musik . Må ingen ta ifrån mig det.

 

Det jag värderar högst –  att flyga fritt.


Här vill jag finnas

Jag har ett behov just nu att skriva om något vackert och gott.

En sån där skön augustimorgon när luften är klar, kylig och hög. Jag sitter på bron till mitt hus och tittar ut över skogen och bergen. Jag har sovit gott och kunde unna mig sovmorgon eftersom jag har en ledig dag. Jag dricker kokkaffe och äter en stor skink och ostsmörgås med mycket hyvlad gurka på. Det krasar härligt för varje tugga. Det är tyst förutom katten som jamar efter uppmärksamhet. 

Det verkar inte bli någon sol den här dagen, himlen är blyertsgrå. Jag tänker ta min svampkorg och leta gula kantareller innan lunch. Dom står plockfärdiga nu.

Skogen är så fridfull och skön, den bara finns här för mig och kräver ingenting. Jag får komma hit och duga precis som jag är. Träden som står stadigt med enorma rötter skapar ett skydd mot världen utanför. 

Här höjer jag ansiktet mot solen som jag vet finns bakom molnen. 

Här vill jag finnas.

Lust och närvaro

I dag förstod jag hur det ska kännas när semesterkänslan är som bäst.

Jag fick ett infall att fylla på frysen med lite fikabröd så jag satte i gång att baka. 

När jag stod där vid köksbänken och tittade ut över skogen, kände korsdrag som fladdrade genom håret och doften av nystött kardemumma framkom en enorm frihet och lyckokänsla. Det låter löjligt men den här stunden var endast lust och närvaro.

Nästan sensuellt. 

Det har alltså tagit mig fyra veckor att komma ner i varv för att bli riktigt närvarande i det lilla. Och det är precis det som jag önskar helst ur livet- att kunna känna, se och uppskatta det vardagliga och enkla.

Jag går in i min sista semestervecka med öppna sinnen.

 

Noll fiske

Nästan två semesterveckor har gått och jag har inte alls följt min plan där jag i huvudsak tänkt mig träna på fiske både i sjö och älv.

I stället har jag hamnat i skön skärgårdsmiljö, förrådsrensat hos vänner, skött gård, kollat över BOL i söder, besökt släkt och rest lite med trivsam man. Samtidigt har jag gott om tid för fortsatt fundering över mitt och andras preppande och där är det minsann busenkelt att komma på fler förbättringar.

Det sägs ju att det är bra när semestern blir spontan, så jag får väl säga att den blivit just det - hittills.

Äldre inlägg